Kan bara instämma i det du skriver här. Demoner har blivit ett rätt infekterat ord. Som du säger så är det tack vare religionen, som har ordnat så att ordet fått helt fel innebörd.

( Olika tolkningar av religionen, har tyvärr snedvridit mycket)

Min åsikt om det hela, det är att att ingen varelse på denna jord föds elak eller ond, utan det är något man väljer efter vägen. Sedan finns det såklart de som föds med psykiska sjukdomar som kan verka "onda", men i det fallet så kanske man får lite svårare att välja?

Även lucifer var en ljusängel från början, som senare valde mörkret. Jag tror t ex inte att det finns något "helvete" efter döden ( som kyrkan tidigare har velat tutat i människor) , utan helvetet finns här på jorden. Många människor på denna jord har/lever i sina egna små "helveten", beroende på vad de blir utsatta för. Konsten är ju bara hur man reagerar på detta "helvete, utan att för det skylla på någon djävul eller hin håle.

Hoppas ni förstår mitt tänk.

Jag tror jag förstår, och har jag fattat det rätt så håller jag med.

Jag är lite av den åsikten att utan ont så kan gott inte existera, men att, som du säger, så har man ett val.

Ser det också som att man straffas i livet och inte efter döden.

Visst är det så. Det man ger ut får man flerfalldigt tillbaka. Oavsett gott eller ont.

Fast ibland så kan ju en handlig verka "ond" eller "elak" som man utför. Men om själva tanken med handlingen inte var "ond" från början, utan att det bara blev missförstånd, då tror jag inte att handlingen räknas som ond, även om resultatet verkar så.

Fast går man uppriktigt in för att jävlas och vara elak mot någon, då är det genast andra spelregler som gäller..  Det är något universum ser till, tror jag.

Ja, det tror jag också. "Målet helgar medlen".

Ibland är det nog oundvikligt att vara "elak" för att göra en god gärning.

Precis! Ta det här "enkla" som att bara våga säga ifrån  Kan missuppfattas totalt om en människa är på helt fel humör.

Exakt, så egentligen bör man nog vara försikig med ord som "ond" och "god" också!

Det är ju så relativt egentligen, till exempel en person som sysslar med välgörenhet för sin egen vinnings skull är den god eller ond? Och jag menar inte som någon som förskingrar välgörenhetens pengar, utan bara har som motiv att själv framstå i bättre dager. Visst, de behövande får fortfarande hjälp, men är handligen verkligen god?

# 6 Där tog du ett bra exempel. Fast då kanske man räknas som egosistisk, och då kommer frågan ytterligare om även egoism är en "ond" handling isåfall? Konsten att hjälpa andra blir ju trots allt mest välgörande om man gör det utan personlig vinning på något sätt.

Ibland så kan man ju t ex behöva tänka på sig själv och vara egoistisk, för att orka med tillvaron. Fast då räknas man väl inte som "ond" mot omgivningen? (Man måste ibland ta hand om sig själv först, för att kunna orka hjälpa andra)

Det finns även en del människor som har en viss förmåga att få en att känna sig skyldig bara för att man säger ifrån, och konsten är ju då kunna stå emot och stå upp för sig själv. Man kan ju få vara egoistisk utan att vara elak mot omgivningen.

Visst är det så att både orden "ond" och "god" lätt kan bli missbrukade. De är även relativa. Så sant! 

Mycket intressant diskusion det här

Håller med.

Nej, jag tycker inte man ska räknas som ond om man sätter sig själv i främsta rum, det måste man göra för att som du säger, orka med tillvaron.

Man kan ju vara egenkär utan att vara självisk, och alla borde vara egenkära på det viset.

Oj jag visste inte den informationen om demoner. Intressant. Jag använder demoner i mina böcker i och för sig men de är egentligen inte dikert onda. Utan deras själar är besatta av en gudinna som kontrollera deras liv. Men det säger inte att ibland kan göra "goda handlingar"

Det finns även där halvdemoner där  de  även har en mänsklig själ som inte gudinnan kommer åt. ;)

Ordet demon för min del använder jag mest för att jag har fått idéer till dess krafter från förhäxad. Jag gillar även här hur förhäxad gestlar demoner. Cole exempelvis som både är god och ond på sammagång , fast han var nog också en slags en halvdemon.

Så jag har egentligen omedvetet använt ordets budskap egentligen att det är både lite gott och ont i demoner. Jag håller med om att vara självisk inte har något med ondska att göra. Man måste ju sätta sig själv först eftersom man ändå lever sitt eget liv och ingen annans.

#10 Precis

När jag skriver så använder jag också ordet demon, men då oftast för andeväsen och det finns förstås både ont och gott i alla levande varelser, även i min värld.

Det är möjligt att det fanns fallna änglar som blev Demoner enligt Bibeln. Jag väljer att inte kommentera det mer, då jag inte har nån direkt gudstro eller tro på Bibelns ord. Därför tycker inte jag att Demon är ett fel.

Men jag tror att Demoner finns ändå och dom håller till i en egen paralell dimension, precis som naturväsen gör.

Jag känner en som har blivit svårt plågad både psykiskt och fysiskt i många år, så existensen av dessa väsen är för mig helt självklar…men inte fallna änglar!!

Author7 - "Charmed" (Förhäxad) var min favoritserie för många år sedan

#12 Ja, existensen har jag aldrig ifrågasatt, jag tycker bara det är dumt att kalla dem "demoner". För som du säger, demoner är kristendomens fallna änglar. I alla fall för mig är det en viss skillnad mellan dessa och onda väsen.

Onda väsen/varelser/energier är mer passande benämning, tycker jag.

Skogis - Jo, det ligger mycket i det…men personligen använder jag gärna ordet Demon!

#14 Bara du inte fick det om bakfoten och fattade det som att jag menade att demoner inte fanns.

Skogis - Nejdå…inte alls!!

Bra