Alla har vi våra krämpor, tillfälligt eller permanent, fysiskt eller psykiskt och visst är det illa nog. Kolla bara på mig som jag håller på att gnäller och jämrar mig över mitt skadade ben. Nu vet jag att det egentligen inte går och jämföra med hur det var en gång i tiden då läkarvetenskapen inte alls var som idag och tron på diverse trolldom och annat också spelade en stor roll.

Men om man nu ändå ska jämföra med gamla tider, så är ju mitt ben bara löjligt att överhuvudtaget reflektera över…en bagatell som många på 1800-talet och bakåt i tiden, nästan skulle kunna vara glada för!

Tänk förr i tiden på slagfälten där soldaterna blev allvarligt skadade i t.ex ett ben. Tänk hur infekterat det blev och många gånger slutade det med att man fick ta fram ett rostigt såg och kapa benet och sen ta och bränna ihop såret. Det enda soldaten fick var ett par klunkar brännvin, som knappast hjälpte mot smärtan….hade han tur så svimmade han direkt!! För de mesta så ledde det till döden ändå.

Tänk sen alla sjukdomar som är lätt att behandla idag. Folk dog ju av en vanlig släng av influensa, lunginflammation ledde vanligtvis till döden…etc.

Se bara på alla psykiska åkommor. Social fobi, klaustrofobi, panikångest..etc..Innan dom kom på vad detta var och innan dom kunde ställa rätta diagnoser så betraktades ju dessa stackare som led av detta som galna eller att det var djävulens verk och ett resultat av ett syndfullt liv. Jag tror knappast att det synsätt gjorde det speciellt lättare för den som led av detta.

En annan sak som var en stor miss och som mångt och mycket har religiös bakgrund var att man var så ivrig att tömma sjuka och skadade människor på blod. Till en del var det okunskap, men dom trodde också att blodet var förgiftat av de onda makterna och måste därför drivas ur kroppen. Idag vet man ju att det är tvärtom…folk behöver istället fyllas på med blod.

Ja, jag kan ju ta upp exempel och hålla på ända tills pensionspengarna börjar att trilla in

Men om nu har detta elände i tankarna så förstår man vilken skillnad det är nu mot förr….men ändå så jämrar vi oss!

(Nu menar jag inget illa med det, för vi lever ju i helt andra tider och livet, synsätten, förväntningarna och förutsättningarna ligger ju på en helt annan nivå nu än förr i tiden och då är vi ju naturligtvis anpassade efter det)

/GH